En gåva i natten
I nattens mörka dimma,
I nattens mörka dimma,
i
trygghet och i ro.
Något
magiskt jag förnimma
som
sakta börja gro.
På
naken,taggig gren
där
skönjas något grönt.
I
stjärnors trollska sken
spricka
bladen ut så skönt.
Av
liv är snart var gren förgylld.
Så
plötsligt lyser månens strålar på
ett
rosa skimmer utav knoppar små.
Av
kraft så stark där inuti
de
växa till i raskfull takt
Till
slut de brista och som magi
så
blommar rosor i fullan prakt.
En
förtrollande saga eller en vacker dröm?
Nej,
det här är kärlek så varm och öm.
I
mörkret jag ligger och ler.
En
siluett av dina läppar jag ser.
Så
kryper jag närmare dig
och
blundar ett slag.
Med
lyckan som nu fyller mig
till
söms jag vaggas av dina andetag.
Fint och känslofyllt! kram Anki
SvaraRadera